vart tog bella vägen?
Åh va allt e jobbigt nu! De känns som jag inte vet var jag hör hemma riktigt.. Jag vet inte vem som är mina vänner, vem som finns där, vem man helst spenderar helgen med, som inte är upptagna med andra hela tiden.. De gör mig så trött... Jag ska dit, ja ska va me den, ja ska görra ditten o datten.. Jaha, är inte vi kompisar? Jo, klart vi är det, men ibland känns det inte så.. =/
Allt känns så fel ibland.. Ibland undrar jag om jag vill gå kvar på Jensen över huvud taget... Vill jag gå i denna klassen, på denna skolan? Exakt allt känns så fel! Sen finns det de småsakerna man inte tvekar lika mycket på.. Ens riktiga vänner, som man känner sen flera år tillbaka, som man kan utantill och som man vet alltid finns där.. Men ändå känns allting så fel..
Det känns som man typ.. är en outsider, fast man vet att man inte är det.. Det är inte direkt så att jag inte har några vänner, för det har jag. Men ändå... Det känns så surt ibland.. Ena stunden går de hur bra som helst o va o andra stunden ska de iväg o festa eller hitta på något med en massa andra.. Inte konstigt att man känner att man inte hör hemma. Jag vet inte längre var jag står och vad jag vill. Vill jag ens veta?? Nja, de kommer med tiden skulle ja tro... Än så länge får jag väl ha det såhär... Försöka ändra allt så gott jag kan på egen hand.
Allt känns så fel ibland.. Ibland undrar jag om jag vill gå kvar på Jensen över huvud taget... Vill jag gå i denna klassen, på denna skolan? Exakt allt känns så fel! Sen finns det de småsakerna man inte tvekar lika mycket på.. Ens riktiga vänner, som man känner sen flera år tillbaka, som man kan utantill och som man vet alltid finns där.. Men ändå känns allting så fel..
Det känns som man typ.. är en outsider, fast man vet att man inte är det.. Det är inte direkt så att jag inte har några vänner, för det har jag. Men ändå... Det känns så surt ibland.. Ena stunden går de hur bra som helst o va o andra stunden ska de iväg o festa eller hitta på något med en massa andra.. Inte konstigt att man känner att man inte hör hemma. Jag vet inte längre var jag står och vad jag vill. Vill jag ens veta?? Nja, de kommer med tiden skulle ja tro... Än så länge får jag väl ha det såhär... Försöka ändra allt så gott jag kan på egen hand.
Kommentarer
Trackback
